Dinkel/Speltvete - vad är det och hur bakar du med det?

Ytterligare en medlem i Bager’s mjölfamilj är dinkel, även kallat spelt (Triticum aestivum ssp. spelta eller Triticum spelta).

Dinkel benämns ofta ”urvete” och har odlats, utvecklats och använts vid sidan av det vanliga brödvetet under tusentals år. Korsningar mellan enkornsvete (ursprunget till vete) och ett grässlag gav upphov till emmervetet som i sin tur gav upphov till ytterligare korsningar och speltvete eller dinkel uppstod.

Kärnan runt vetekornen i dinkel skyddas av ett hårdare skal som gör att de måste skalas innan malning. Detta ytterskal skyddar samtidigt kornet från gifter av olika slag.

Arkeologiska fynd visar att spelt odlades i Kaukasus redan 5000 f.Kr. Liksom alla gamla vetesorter är det mer rikt på mineraler och vitaminer och mer motståndskraftigt mot sjukdomar än dagens sorter.

Viktigt att tänka på när du bakar med dinkel/spelt är att det innehåller en annan, svagare typ av gluten än moderna vetesorter. Det innebär att du får vara försiktig när du bakar, degen tål inte hård och lång bearbetning. Degen kan verka lite mer ”lös” eller utflytande och där är det även viktigt att låta den behålla den konsistensen och inte göra den fastare.

Generellt funkar det bäst med lång jästid och lite mer vatten/vätska i degen för att inte brödet ska bli torrt. Du kan även testa att sänka ugnstemperaturen något och istället låta det gräddas lite längre än dina vanliga vetebröd.

Bakmässigt har dinkel mer likhet med durumvete än vanligt vete och kan med fördel användas exempelvis till att baka en god focaccia. Den karaktäristiska nötiga smaken hos dinkel framträder då gärna.

Proteinhalten i dinkel är hög vilket gör att det passar utmärkt till matbröd. Riktigt bra resultat får du även genom att blanda i ett annat vetemjöl, exempelvis Bager’s ölandsvete.


Äldre vetesorter har längre strån. Vid hårda regn kan de lägga sig men oftast reser de sig sen igen. Även om de ligger ner går de dock att skörda, till skillnad från modern, stråförkortad säd.

Äldre vetesorter har längre strån. Vid hårda regn kan de lägga sig men oftast reser de sig sen igen. Även om de ligger ner går de dock att skörda, till skillnad från modern, stråförkortad säd.